Del 1
---------------
Jag är halvfabrikatsprinsen.
Jag är godisbaronen, karamellkungen
Jag är lorden av snabbmat och all annan onyttig föda
Avsatt tid på snabbmatsanstalter:
Nudelträsket 1,5 år
McDonalds 2 år
Burger king 1 år
Diverse pizzerior 5 år
Just nu är det micromat som gäller:
Fisk med mandel
Stenugnspizza
Kyckling på indonesiskt vis
Lasagne.
JA MEN MAN MÅSTE JU HA NÅN JÄVLA LAST!
Visst händer det att jag lagar mat. Visserligen mest halvfabrikat. Frysta grejer med pasta eller ris och nån pulversås. In the words of the great Kjell Höglund: "Det är outsägligt torftigt, men man vänjer sig..." Nåja.
Det bästa målet på veckan är söndagsmiddagen hemma hos föräldrarna. Fast om jag åt sådan mat hela veckan skulle jag förmodligen bli som stålmannen och det vet jag inte om jag skulle kunna hantera.
Del 2
---------------
Micromaten och valfriheten
Lunch på Visskolan består ofta av micromat. Just nu har "Findus" en kampanj där man kan samla koder från färdigrätternas kartonger för att få filmer på CDON. Allt detta är ju fantastiskt för oss eftersom vi med våran gemensamma takt av micromat lyckas åstadkomma en väldans massa koder. Men hur vet man egentligen att kampanjen inte äger oss? Ville jag ha findusmat idag eller valde jag den bara för att få en kod? Såg inte dafgårds kyckling à la Jakob lite smarrigare ut egentligen? Johanna säger att vi är grundlurade. Jag säger kanske...
Famljen Dafgårds har ändrat design till någon slags 50-tals retro-look. Vad har de för målgrupp och säljer den verkligen. Man kan ju knappast bli micromatsnostalgisk och den ser mycket mindre god ut enligt min mening. Den nya förpackningen är till höger på bilden till vänster.
Del 3
---------------
Och så till sist en anledning att tänka över om man verkligen behöver Coca-cola?