Dagens tema kommer från Joakim Waern i Bredsjö och är "Bluff"
Del 1
---------------
När jag var liten och gick på dagis så började jag ljuga. Jag ljög om allt möjligt bl.a. om att jag hade en dator som kunde
allt, men också mer trovärdiga lögner som framställde mig i en bättre dager (trodde jag i alla fall). Jag kan än idag väldigt tydligt minnas den där känslan av hur alla lögner blev värre och värre, hur lögnerna skapade varandra och hur jag grävde en grop för mig själv. Tillslut blev det så att några av fröknarna ställde på mig men jag har inte riktigt något minne av hur eller hur länge mitt ljugande hade hållt på.
Efteråt har jag tänk på detta mycket. Hur långt har jag till att bli mytoman egentligen? Hur långt har andra människor? Jag upplevde det ju väldigt lätt att börja men nästan omöjligt att sluta. Var hade jag varit idag om jag inte dagispersonalen ställt på mig?
Jag har en teori om att lögner
suger livskraft.
Jag skulle för en tid sedan iväg och ha en regikurs på gotland tillsammans med mina kompisar i kulturkooperativet över en helg. När jag skulle boka biljetter uppstod komplikationer med färjetrafik och prisbild och tidschemat i min nuvarande skola och jag beslöt i min konflikträdsla att "äsh... jag skolkar på den anslutande fredagen och ringer mig in sjuk" (skolk är för övrigt något som jag inte ägnat mig åt sedan gymnasiet). På torsdagen möter jag i min förvåning en klasskamrat på tågperongen och grips av en omedelbar ångest. Hon har inte sett mig - ska jag gömma mig? Nej - vad fan håller jag på med! Jag går fram och förklarar lite svamligt läget. Hon tittar skeptiskt på mig. Sedan följer en tågresa med många telefonsamtal till klasskamrater och min lärare där jag skamset förklarar läget och skaffar mig en ersättare till den vistolkning som jag skulle gjort i skolan (föga övertygande eftersom jag redan satt på tåget).
I efterhand så begriper jag ärligt talat inte vad jag tänkte men jag kan säga så mycket som att om det hade varit på gymnasietiden så hade jag inte lagt ner så mycket tid på att tala om sanningen och ställt allt till rätta. Man kan tycka att en lögn som denna kanske är harmlös - det var ju faktiskt första skoldagen som jag missat sedan jag börjat men frågan är vad den får för konsekvenser som man inte märker. Hypotetiskt sett - även om jag hade lyckats med min lögn om sjukdom (vilket jag f.ö. aldrig klarat även utan perongmöte). Vad hade hänt med min relation till de som jag ljugit för? Eller eventuella "medaktörer"(hemska tanke)? Vad hade hänt med min relation till min egen konfilkträdsla och självbild?
Jag tror att det är väldigt lätt att underskatta dessa moraliska värderingar - gör det mig till en stofil?
Författaren och föredragshållaren Mia Törnblom skriver om en liknande incident i sitt förflutna i sin bok "Självkänsla nu!". Någon frågar henne hur många tv-kanaler hon har och hon svarar "sjutton" för att sedan en sekund efter säga "jag ljög, jag har sju". Personen i fråga hade då tittat undrande på henne och ryckt på axlarna men det hade varit viktigt för Mia att rätta till misstaget.
Serietecknaren Simon Gärdefors nämner ett lite annat sätt att se saken. Han beskriver i sin bok "Lura mig!" att han skrivit ner saker som han ljugit om på en lista och sedan fått så dåligt samvete och taskig självbild att han valt att slänga listan och hellre leva med sin "livslögn". Han refererar också till psykologen Christopher Layne som hävdar att det bara är deprimerade människor som har en riktig självbild av sig själva, vi andra "normala" överskattar oss själva. Cynism eller realism? Vidare skriver SG att människan verkar vinna på att lura sig själv - man har t.ex. större chans att överleva en hjärtinfarkt om man förnekar den för sig själv.
För mer liknande läsning kolla:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,276520,00.htmlDel 2
---------------
Diskutionsfrågor för regninga dagar- Finns det rättfärdigad bluff eller lögn? Om ja, när och hur?
- Kan det vara konstruktivt att ljuga?
- Kan man ha en högre tolerans att ljuga för sin föräldrar?
- Hur ofta ljuger du? Skulle du kunna klara dig utan?
För att läsa en intervju med dessa frågor klicka på bilden här brevid.
Del 3
---------------
Svens hemliga lögner - hela listan
Jag vill med denna lista rikta ett stort förlåt till alla som råkat ut för mina nedanstående lögner.
- Scenskolan. Jag har aldrig sökt. Jag var nära en gång men när jag blev byxis och inte repat ihop något ringde jag för att försöka skjuta upp scenprovet till en senare dag. Receptionisten svarade med frågan"Vad har du för anledning? Vi skjuter inte upp scenprov ifall det inte finns väldigt specifik anledning". Jag bara svamlade i luren tills tjejen blev sur och slängde på luren.
Den stora lögnen började med att jag redan fått ekonomiskt bidrag till tågbiljetten från mina föräldrar vilket fick konsekvensen att jag ljög ihop att jag faktiskt varit där för dem. Men naturligtvis slutade inte konsekvenserna där - efter att ha ljugit för mina föräldrar blev jag ju tvungen att ljuga för fler personer som hade våldsamt många nyfikna frågor. - Oskulden. Jag förlorade oskulden vid 23 års ålder. Jag har ljugit om detta faktum även efter jag förlorat den. Numera talar jag gärna om det eftersom det är så förbannat uppsjåsat och kanske finns det folk som till och med är yngre som känner att de "ligger efter".
- Hela listan. Rubriken "hela listan" var bara ett spektakulärt sätt att fånga din uppmärksamhet dumsnut.
Del 4
---------------
Ljugare och lögnare
Jag vill också slå ett slag för ljugare i kontrast till lögnare. Sanningen kan ju aldrig vara objektiv och absolut eller hur?
Filmtips: "Big fish" eller "Jakob, der Lügner"
---------------
Nästa tema: Revolution
Saker som mina kompisar tänkte på när jag sa ordet revolution:
Del 3
Saker som mina kompisar tänkte på när jag sa ordet revolution:
Del 3
